Det var dömt att hända någon gång i livet. Men när man fått ha sin garderob i fred i över tre decennier så är man inte helt förberedd på – ovälkomna gäster!

För varje minut som gick där jag satt på kontoret, fruktade jag att fler och fler plagg höll på att ätas upp.

Inatt sov jag ganska så dåligt. Jag kunde inte låta bli att känna hur det kröp på skinnet, hur det kittlade i hårfästet och att jag måste ha glömt att kolla alla vrår, att jag inte fått bort dom jävlarna som käkat fiber i min tyglåda. Tänk om de just nu är på väg mot högen av kashmirtröjor, och sedan är det bara en fråga om tid innan jag måste bränna alla mina kläder och flytta.

Nej, det där var väl mest en mardröm (fast nog fan kliar det lite, eller?). I verkligheten var det kanske inte lika dramatiskt, utan mer ett konstaterande, några svordomar, och sedan till handling, när jag i fredags morse konstaterade att pälsängrar mumsat hål på min underställströja, som låg avsides ovan på en låda i klädkammaren.

Men jag tog inte itu med det meddetsamma. Jag hade en kompisdejt på kallbadhuset med bastu och vinterdopp, och hade bara den tröjan att ha på mig när jag skulle promenera genom snö och minusgrader. Efter att bastuplanerna grusats (stängt!!) och efter vi avnjutit plan B; crepes på St. Jacobs stenugnsbageri, tog jag itu med några timmars jobb på kontoret. Men jag hade ingen riktig ro i kroppen. För varje minut som gick där jag satt, fruktade jag att mina kläder, ett efter ett, höll på att ätas upp.

Jag fick hjälp av mina kära instagramföljare och av min kollega som sa åt mig att springa och köpa rödcederolja. Resten av fredagseftermiddagen såg alltså ut så här:

Efter närmare inspektion av den utsatta tröjan hittade jag ett tiotal olika kluster med små hål. Den åkte direkt i soppåsen. Lokaliserade en liten larv där tröjan legat, öppnade lådan och kunde konstatera att en liten bit avklippt fårskinn blivit lätt angripen, samt en plastpåse med ullgarner. Allt av det åkte i soporna. Resten av tygerna i lådan togs ur, skakades – inga djur – åkte i en påse och ut på balkongen. Lådan dammsögs, torkades av och fick ett sprut av rödcederoljan som fick torka in.

Samma procedur med halsdukslådan i samma rum, ingen halsduk verkade angripen, och inga djur påträffades. Men för säkerhets skull åkte alla halsdukar in i frysen och ligger där än. Den här lådan fick samma behandling, dammsugning och rödcederolja.

Svensk rödcederolja, ekologisk, miljövänlig och 100% giftfri. Luktar dessutom inte illa alls.

På golvet hade jag även två fårskinnsfällar, jag valde faktiskt att göra mig av med dem helt eftersom det var svårt att kolla om de blivit angripna, och om de skulle ha varit det – svårt att få dem ’rena’.

Golvet tömdes, dammsögs och våttorkades och rödcederoljan sprutades i alla hörn och längs med listerna.

Garderoben tömdes på alla stickade tröjor, och även resterande hyllor och klädesplagg fick sig en inspektion. Inga tecken angrepp eller djur, men även garderoben torkades ur och fick lite olja i hörnen.

Alla mina cederkulor och -ringar fick sig en slipning för att få fram doft och strösslades ut i lådor, hyllor och på galgar. Funderar på att köpa ett par galgar i cederträ för de mest uppenbara måltavlorna.

Men nu känns det som att faran är över. De kostade mig ’bara’ ett par tyger, garnnystan, en underställströja och två fårskinnsfällar. Jag vet att pälsängrar sprider och förökar sig lätt så jag kommer hålla stenkoll och göra mig av med sånt som lätt hamnar i dold förvaring för att undvika att bjuda in till nya angrepp. Optimisten i mig är glad att det hände en fredag eftermiddag, en hel helg på sig att röja, trots att det bara nog några(!) intensiva timmar, och vår hall såg ut som ett bombnedslag.

Har ni varit med om något liknande? Hur illa var det för er? Hur gick ni tillväga för att hålla dem borta? Dela gärna med er.

2 thoughts on “ Krishantering ”

  1. Visst är det hemskt när man drabbas av dessa äckliga skadedjur! Har själv fått små hål i flera ullplagg genom åren och förvarar numera alla ull- och kashmirplagg i plastbackar med tätslutande lock från Ikea. I lådorna har jag även lagt ner kulor i cederträ från Åhléns. På så sätt hoppas jag att krypen inte kan ta sig ner i de täta backarna.

    1. Tack för tipset! Ja det känns lite oroligt och jag är någonstans hela tiden orolig att de ska komma tillbaka. Håller tummarna 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.