För ett par veckor sedan blev jag diplomerad Social media manager. Vad innebär det, undrar du? Det undrar jag med. Jag betalade en slant för en webbaserad kurs och investerade tid och engagemang i att lära mig om sociala mediers bakgrund, funktion, dess varför, var, hur och när. Det var en välgjord, strukturerad och pedagogisk utbildning, säkert toppklass inom sitt gebit. Det jag funderar på är om min nyvunna kunskap var värd prislappen. Eller en kostnad över huvud taget. Jag ger Elon Musk rätt när han säger att ”you can learn anything you want for free”. Min fråga är, ”will you?”.

Hur många gånger har du önskat lära dig att, vad vet jag, lära dig italienska, måla med akvarell, eller skriva din egen biografi? Hur man lagar en punktering, franska makrons eller ett par byxor? Hur man bygger en kajak, en relation eller en aktieportfölj? Säg att du har haft 100 önskningar av det här slaget, hur många gånger har du faktiskt satt dig ner och gjort det? Gratis? På egen hand?

Min gissning är 0. Faktiskt. Har jag fel, comment below.

Nästa fråga, har du gått en kurs du betalat för? Gick du klart den, blev det något? Här är min gissning 100 av 100. Alltså, ja du slutförde kursen. Huruvida kunskapen du fick var värt din tid och dina slantar, det är en annan femma. All ny kunskap är bra kunskap, eller? Faktum kvarstår – du gjorde jobbet.

Så vad är det då vi betalar för, egentligen? Visst är det inte bara kunskapen i sig, som i mitt fall; hur en algoritm fungerar, hur du mäter KPI:er eller hur man bygger ett visuellt tilltalande instagramflöde eller en contentplan. Det är också hela upplägget, strukturen, uppgifterna. Det är moroten, piskan och lite kniven mot strupen att goddammit nu Gör du bara detta. Det gör att vi använder de verktyg vi nyss betalat för. Att inte låta hammaren ligga ren och silvrig på arbetsbänken, utan kavlar upp ärmarna och gör jobbet. Få saker motiverar oss människor som att inte förlora pengar.

Vi är inte lika måna om att spara pengar, som vi är om att inte förlora dem.

Consensus, ja. Ja, jag tycker det är värt att investera pengar i utbildning och kurser. Ni är få som nitiskt, disciplinerat och passionerat lyckas lära er renovera köket, sy ett lapptäcke eller knacka kod, bara genom att bläddra i en bok eller ägna timmar framför YouTube. Heja er, jag är enormt imponerad och inspirerad av er dedikation. Vi andra behöver känna piskan vina och plånboken gnälla för att vi ska få jobbet gjort.

Och sen då?

Det är alltid lika lekande lätt att efter en ny insikt och kunskapsvinst, springa ut i verkligheten med hull och hår, hopp och tro om att nu är jag på gång! Nu händer det! Jag lägger upp en strategi för tre veckor i taget med caption, hashtags och klockslag. Jag planerar en noga uttänkt röd tråd både visuellt och innehållsmässigt. Kompetens blandat med personligt. Värdeskapande först och främst, sälj i andrahand men allt lika snyggt och genomtänkt. Allt för att pleasa Algoritmen. Our leader. Nu kommer snart mina 25k följare att bara rasa in. Jag känner det på mig, snart kommer de. Any minute now.

Jag tappade såklart farten efter några veckor. Min contentplan ekar tom. Blank. Nada. Istället begår jag ett lagbrott mot Social media manager-koden. Att posta spontant. Fritt. Från höften, ur stunden, rakt in i flödet. När jag får feeling. Algoritmen får inte alls samma feeling. Algoritmen är missnöjd.

Jag jobbar på det.

Fler följare i volymösa mängder inte mitt mål. Det kan kvitta, på riktigt. Det finns något jag värderar 1000 gånger mer. 1 miljon gånger mer. Den personliga kontakten. Kontakten jag får med de underbara, inspirerande människor som tycker att jag förtjänar en plats i deras flöde. Vad är 1000 likes mot 1 personlig, peppig kommentar från en vän som ropar Heja, Kul och Go for it! Någon som tar sig tid att skriva. På mitt inlägg. Och glada tillrop är värda vilken prislapp som helst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.